The Words That Makes You...And Breaks You: Poetry And Thoughts Bind Together
The optimist insists that we live in the best of worlds, the pessimist fears that he is right.
Saturday, January 13, 2007
True confession from the heart
Jag är så grymt utmattad o trött. Jag orkar inte leka mer, trött.. Vill bara sova. Det känns inte som detta går att reparera längre, för infekterat av tankar och dårar. Jag är för trött på oss. Smärtan av att släppa taget är inget jag vill gå igenom en gång till, jag har gjort en gång innan och vägen svider. Varje steg, varje centimeter, varje millimeter svider. Men jag ser inte att jag har några som helst andra val möjligheter. Jag måste bli bra, bli glad, bli den jag va. Men denna gången kommer det inte vara med dig, även jag vill men ändå inte. Tilliten är förstörd, hoppet på väg bort, även saknaden fortfarande svider. Ser inte längre dom underbara tider vi delat, bara svarta moln över när vi separerat. Vi hade så många saker som var bra, saker som bara var du och jag. Jag vill fortsätta kämpa men orken har mattats ut, ingen respons mot ett bättre slut. Varje dag den senaste tiden har jag till talat mig själv att "lämna aldrig den du älskar bakom", för det är ju så jag är. Men ännu en gång, valet du har gjort är inte upp till mig att bestämma. Även du inte har bestämt dig. Ända jag vet är att jag inte kan fortsätta vara såhär. Jag är så långt borta från glad man kan vara.
Så mitt nyårslöfte detta året var att jag ska göra mig lycklig men vägen dit är inte så tydlig. Vet att jag vill ha någon som uppskattar dom små gester jag gör och ibland själv fyller på. Något som du är för dålig på. Jag har påpekat det många gånger, men såhär i efterhand känns det mer. Kärlek är att ge, inte ta. Kärlek är det ända man kan slösa med här i livet utan att det tar slut. Jag inbildar mig att det är så ivf. Men jag vet att jag måste gå vidare utan dig, tänka på mig själv och inte vad vi kan ha. För vad vi kan ha, har vi inte längre, för du är inte här och jag vill inte vara där. Jag har alltid vetat att du är en grubblande person, inte släppt in mig så jättenära ditt hjärta. Men jag ser ändå vem du är, det är synd att du inte gör det själv. Carol du är värd det bästa här i livet och jag hoppas att du hittar det du är på jakt efter. Men jag kan inte må såhär längre, jag mår sjukt dåligt och det måste till en förändring för att jag ska må bättre. Men svaren jag har kan jag inte stanna, jag går emot min egen livs filosofi "lämna aldrig den du älskar bakom". Detta är ett måste för att jag ska bli lycklig. Jag är helt övertygad om att jag kommer vara en lyckligare person i slutändan. Jag vet att det finns någon där ute som kommer uppskatta dom söta lapparna, oväntade meddelandena, spontana påhälsningarna och kommentarerna. Som dessutom kommer ge tillbaka. För varje person här i världen vill ha uppskattning. Tänk på det!
Hade du vågat lita på en person som slitigt ditt hjärta i bitar? Tänk dig ett hjärta med tusen knivar. Själv vet jag att svaret är nej och just nu känns det helt okej. Tror inte det går att reparera längre, det känns tomt. Jag måste bli bra, bli glad, den jag var.
Vill du vara personen som ger och ger men inte får häflten tillbaka? Tänk dig ett fullt glas som alltid är halvfullt. Känns som jag har gett så mycket och lite till. Jag måste bli bra, bli glad, den jag var.
Orkar du leva med en som ser problem istället för möjligheter? En som ger upp istället för kämpa vidare? Flytta problem man har idag till imorgon hjälper ju ingen, för imorgon kanske inte kommer och då slutar det ju inte väl heller. Tänk possitivt(men inte korkat) och det kommer sluta väl :)
För mig är kärlekt att ge, för jag vet alla vill ha. Men samtidigt förväntar jag mig att oxå bli ett fullt glas. Det behöver inte alltid vara det men någon gång då o då hade inte varit fel. Jag vet att du hade kunnat göra det, men av någon anledning så väljer du inte göra det. För mig är det jobbigt att altid vara den som drar oss fram, sliter. Just därför släpper jag tråden som vi en gång höll i tillsammans på vars en ände. Du hade mig då, men riskareade allt. Var det värt det? Du sa en gång "Jag får stå mitt kast". Precis det får du göra nu, den du älskar vågar inte tillbaks. Men det är inte mitt fel. "The good things" är över, officiellt.
Name: Andreas Home: Skåne, Sweden About Me: Andreas Zetterqvist, 26 years old, hetrosexual. Three passions are present in my life: music, writing and my gf. Music represents the essence of my being, writing represent the expression of my soul, my gf keeps me sane. Laughter keeps my heart light and intact. Thinking keeps my juices flowing. Friends mean the world to me. But trust is something I give to selected few. No one has 100% of my trust. Very few have something close to it. I don't look like a supermodel.
And I'm fine with that now at this time of my life because
in my own way, I have a beauty that surpasses all these so-called beautiful people. And I'm not being cocky, just showing some much needed confidence. I have a major in network technology, but confined my future with sales. I'm a poet for a few years. I like to think I'm a lot of different things. But for sure I'm a good boy with class, who's a sweetheart and down to earth. But God bless you if you mess with me because I'm a force
to be reckoned with. I think birthdays and holidays are special and I think writing is the best way of therapy. I'm honest because I've spent too many years hiding. So if you want to get to know me better, just ask. Or read on. Visitors: See my complete profile
There are many races in life but in the end the only race is with yourself. Everyone's choice begins with a dream, because with dreams everything is possible.
