The Words That Makes You...And Breaks You: Poetry And Thoughts Bind Together
The optimist insists that we live in the best of worlds, the pessimist fears that he is right.
Saturday, February 24, 2007
It's...
It's skipping beats a lot It's feeling cold and hot It's melting on the spot I know why, but I rather not
It's smiling with a glow It's crying from the soul It's laughing cause it knows I know why, but I rather go
It's whispering in my ear It's starting to hold you dear It's wanting you very near I know why, but I rather fear
It's not sleeping well at night It's ready to take flight It's fighting with all its might I know why, but I rather fight
It's my heart that's pointing out the signs It's my heart that's fighting my mind It's my heart that's falling for you But the rest of me denies it's true
Skrivet 03:10 på mitt block bredvid sängen. Detta kommer direkt från hjärtat och är till flickan jag tänker på och vill vara med.
Så är det hjärtanas dag, men var är ditt idag? Jag tänker på dig varje dag, drömmer om dig varje natt. Livets glädje har tagit slut, jag ser ingen väg ut. Mitt hjärta tillhör dig, ditt tillhör mej. Känslan finns där i luften, bara vi låter oss leka runt bland fukten. Orkar inte längre drälla runt, ett liv utan dig är inget sunt. Jag kan inte skriva och förklara du måste låta mig visa och vara. Om jag verkligen älskar dig, måste jag då låta dig gå ifrån mig? Jag har lovat dig att du ska få vara själv, jag är så pass stark att jag klarar det ikväll. Vill inget annat än att du ska vara glad, är du det med någon annan är det bra. Men du är min sweet number one, du är den som satt mitt hjärta i brand. Fantiserar om underbara stunder, minnena innan vi gick under. Jag är villig att förlåta, har sluta gråta. Tillräckligt stark för att låta dig komma nära, det är dig mina armar jag vill bära. Där är en del som ska rättas till, men jag lovar att det går bara du vill. Detta är hjärtanas dag, jag hoppas att ditt mår bra. Mitt fortfarande svider, från dom tuffa tider. Men ringer du idag, kommer allt bli bra. Framför allt kommer du göra mig väldigt glad. Pussar & Kramar från din tiger
Sömnproblemen fortsätter, somnar som en sten av utmattning. Tror inte ännes jag hinner lägga huvudet på kudden innan jag somnat. Vaknar runt fyra, halv fem. Efter det är det tok kört. Det kommer bli bättre, jag vet. Men jag önskar att jag också kunde få sova ut en dag utan att må som en box säck. Jag pallar fan inte mer, så jävla trött på att må såhär. På planet till Sthlm igår kom flygvärdinnan med några visdoms ord innan vi landa. "Den kortaste vägen mellan två människor är ett leende." Varför log jag inte sist vi sågs? För jag ville slänga mig över dig och kyssa dig över hela kroppen. Några tårar föll i säte C 20 på flyget på väg till Stockholm.
En liten gullig pojke som satt bredvid frågade, varför gråter du? - Jag har tappat en bit av mitt hjärta. Simons mamma kommer inn mellan och säger att man inte ska lägga sig i vad andra gör. Jag säger att det inte är någon fara. I samma veva satt tankkontoret igång igen, det jag skulle resa ifrån för en helg. Diskussionen med Simon som är 7 år fortsätter... Han förstod inte riktigt det där med att jag hade tappat en bit av hjärtat, han bara satt där och var som en liten sol stråle som ville veta mer. Personligen tycker jag att jag har ganska lätt och uttrycka mig och få fram mina känslor och mina tankar. Men hur förklarar man det för någon som aldrig haft kärleken av någon annan, Men förlorat den? Jag frågar Simon vem han tycker mest om i hela världen. - Min mamma & pappa Mamman lyser upp, ni skulle sett glädjen i hennes ögon och leendet på läpparna. Hon gav sin son en puss på bakhuvudet. Vad skulle du känna om någon av dem lämnar dig? - Men varför skulle dom lämna mig? Jag vet inte Simon, det är därför jag gråter. För någon har lämnat mig. Diskussionen slutar där och jag önskar dem en riktigt trevlig helg.
Varför ler inte jag? Jag känner mig glad, jag vill vara glad. Men allt jag känner är en enorm saknad... Jag kan inte säga i ord hur mycket jag saknar dig och hur mycket jag älskar dig. Tankarna följer mig hela vägen till Arlanda Express. Poesin och tankarna börjar trilla in. På tåget tar jag fram min handdator och börjar skriva:
I hate when people say, "tell me what is wrong." The reason I don't tell you, Because the list is too damn long.
No one can understand, The hell that I've been through. It's something I have to deal with, So I can still be here without you.
Because if I don't try, I'll probably end up dead. I couldn't handle the pressure, Of those words once said.
When I say that I am fine, Just know that it's a lie. Because rarely I am, And I truly want to die.
If I shall ever be depressed, More than I can usually be, Please do me a favor, And try and ignore me.
Orden du sa till mig: Jag älskar inte dig Jag vill inte göra dig glad. Jag vill inte reparera ditt hjärta och jag vill inte att du reparerar mitt heller. Om du verkligen älskar mig låter du mig va.
Dom orden har jag att rätta mig efter och det gör så jävla ont. Men om du tror något annat än att jag ville slänga mig över dig i Torsdags har du helt fel. Vibbarna som var i luften sa att du ville det också. Så ja, jag älskar dig verkligen och det är därför jag var som jag var. Jag kan inte enbart ha dig som en vän i mitt liv. Där finns alldeles för mycket historik och kärlek i oss för det. 10% av mitt liv är du. Jag tror inte att man vill lika mycket alltid men jag är helt övertygad om att man påverkar sina egna känslor i den riktnigen dom ska gå. Do you choose the wind or dose the wind choose you? Jag är den som väljer vinden och du är den som följer med strömmen. There are many races in life but in the end the only race is with yourself, så gör detta dig lycklig får du vara det. Mina mål för framtiden är uppsatta och jag är driven för att komma dit. Höga ambitioner och självsäkerhet, jag delar gärna med mig till dig. Själv är jag inte så jävla happy alltid men jag gör mitt bästa för att liva upp. Det kommer komma dagar då jag vill skjuta skallen av mig och det kommer också dagar då jag är i extas av lycka. Det kommer komma dagar då jag vill vara med dig för evigt det kommer komma dagar då jag inte vill det. Så länge vi går och lägger oss som vänner kommer de hålla, men de var på tok för längesen nu. Men är det slut så är det slut och det finns inget mellanting och det spelar ingen roll hur mycket jag älskar dig. Jag vill inte ha någon annan än dig och det ska du veta. Kan inte ge några garantier för att det kommer hålla livet ut men jag ser inte någon anledning till att det inte skulle göra det. Precis som Simon inte fattade varför hans mamma och pappa inte ska lämna honom. "Den kortaste vägen mellan två människor är ett leende" och vi ler jävligt bra ihop.
Was bored and have nothing to do. Well a bunch of series to watch but I'm not in the mood. Trying to be a realistic now days I felt that the old layout was a bit, "death" consuming. This one is called rainbow, just to make a point. Depending now how you look at things, thats what you get:) Hope you like it. All so "Words of Art" has a new layout, still kind of a depressed one but it's neat and clean and it has a nostalgic value to me.
På väg hem från jobb idag kom nostalgitrippen "Gabrielle - Dreams" på radion, tillbaks till 1993 i ett nafs. Elva år gammal, orädd och smått galen. Kommer ihåg det så tydligt. Jag och min bästa kompis satt på mitt rum och lyssnade på radio. Inga som helst planer inför framtiden, men drömmen fanns där. Att bli polis, rik och ha ett fett hus med all gårdagens teknik, jycke och en fin flicka. Just refrängens första fas "Dreams can come true", har speglat en större roll i mitt liv idag. Drömmarna finns där men jag vill inte längre bli polis, pengar är inte allt men det hjälper till, huset har bytts ut mot en lägenhet, jycken kommer och flickan.. Jadu, hon dyker upp hon med. Skillnaden nu mot då är väll nog visheten och erfarenheten man har samlat på sig sen man var elva. För det är ganska många pussel bitar som ska falla på plats för att få ihop hela pusslet. Istället för ett 5(polis, pengar, hus, jycke och flickan) bitars pussel har det blivigt ett 5 miljoners bitars pussel. Man utgick från att det inte fanns några hinder, för man visste inte bättre. Då det inte fanns några problem, precis som jag känt efter helgens findings. Ett lugn har lagt sig över kroppens tankar och det känns så magiskt skönt. Jag har hittat tillbaka till mina barn tankar. Där jag inte längre ser hinder på vägen jag går, bara målet jag är på väg mot. Tillbaka till låten som handlar om hopp och att vara stark till kärleken. Det var just refrängen som fick fram dessa ord som jag skrev ner när jag kom hem.
Fick höra orden(inte idag:): ”Om du verkligen älskar mig så låter du mig va”, Såhär i efterhand känns det jävligt bra. Sällan det inte blir som jag vill, Men för oss stod tiden still. Jag kan inte låta bli, Känner mig så jävla fri. Kan göra vad jag vill, har svårt att stå still. Glädje i hela kroppen, det rycker till i snoppen. Massa grejer ska göras, Inget kan förstöras. Även hjärtat ibland svider, Känns ändå som bättre tider. Ser inte längre några hinder, bara möjligheter när dom försvinner. Våren börjar nalkas igen, det känns som jag är min egen vän. Minnen kommer och minnen går. Det känns inte som igår. Den som tror sista versen är sjungen, Har gömt sig långt in i djungeln. Skapar mina egna spår, Framåt är dit jag går. Ingen tung ryggsäck som drar ner, Första gången på riktigt länge jag ler. Killen som har svar på allt, Helt plötslig känns allt så ballt. En ny fet lägenhet på ge, Allt gammalt skit känns som passé. Nu skapar jag mitt eget liv och det är med väldigt stolta kliv. Inget kan stoppa mig nu, Oj klockan är redan över halv sju. Jag ler och sjunger på min egen sång, Inget kan stoppa mig denna gång.
Hehe, ord bajsa är blad det roligaste jag vet. Hej på dej!
Najs helg. Inget party, bara jag och mig själv. För att få reda på lite svar satt jag mig ner och gjorde en djup soul searching. Inte bara en dag utan helga helgen, blandat med en löp runda på 1mil och en gigantisk vandring i Söndags på 2h med min käre vän Karl. Givetvis lite god mat med ett gott vin. Avslutat med en film. Somnat mellan tio och elva :)
Jag är nöjd med mitt liv, även det är tomt utan dig. Aldrig har jag varit rädd att vara själv, för jag vet att jag alltid tar mig upp igen. Men det är tråkigt att inte ha någon där att dela kvällen med. Någon att dela det bra och det dåliga av en. Ja... jag har båda delarna. Funderat en hel del över vad jag vill åstadkomma detta livet och vad som gör mig glad.
En och annan tår över din lysande frånvaro, tråkigt att inte prata om allt och inget. Men som du själv sa, du älskar inte mig mer. Kanske sa du det för att göra det lättare för dig själv, eller kanske för att du faktiskt kände så då. Men det gjorde väldigt ont. Men vad kan jag göra åt det? Inget. Vill du prata så har du mitt nummer. Men jag kommer inte fly från vardagen och livet jag hade innan oss, för jag trivs med det jag har. Kan ju inte byta musik smak eller ute ställen bara för att dem påminner om dig.
Ett bra jobb, en familj som bryr sig, vänner som livar upp och får en att skratta till. Du var som en familj och vänner sammanblandanden till något jag skapat. Good shit :) Det är inte så att jag behöver dig i mitt liv för att vara hel, jag är redan mig själv. Men att ha dig där var en bonus, för jag ville ju göra dig glad. Precis som du gjorde mig. Nej det var inte så sista tiden och det är jag fullt medveten om, ett galet maktspel var vad vi hade.
I fredags på väg hem från jobbet mötte jag en äldre person, som i mina ögon hade det ganska bra ställt här i livet. Det första han säger när han kommer igenom hissdörren: "Fy fan vad kallt det är ute värst av allt är att jag ska sätta mig ner i den kalla jävla bilen och köra hem." - Det kunde snöat och du kanske inte ägt en bild och du hade behövt gå hem. Så är du inte ganska tacksam att du ändå har en bil? Mannen skrattar och tittar på mig med ett leende, du har rätt. Det kunde vara värre. Jag stiger av hissen på våning fem och hälsar mannen en trevlig helg. - Det samma, skönt att se optimister fortfarande finns. - Finns ingen anledning att se det på något annat sätt. Kör försiktigt. Hiss dörren stängs.
En enkel mening var det jag behövde säga, för att få ett par blå läppar till ett skratt och ett leende.
Många jag pratat med säger att jag är en självsäker person med en sund självkänsla och tankar. Sunda tankar vet i fan, men jag vet varje fall vad som är viktigt här i livet och jag prioriterar det högt. Familj, kärlek, vänner och mig själv. Varför nu så låg prioritering på mig själv om jag nu har sån självkänsla? Jag vet var jag har mig, jag vet var jag är på väg, jag vet att jag alltid klarar mig, jag är nöjd hur jag är. Ibland kan någon sträcka ut en famlande hand, be om hjälp. Hade detta varit för 3 år sen hade slagit bort dem och sagt något i stil med "Du får klara dig själv". Istället för familjen hade det varit jag överst på listan. Med ganska lite insikt i vad man bör och inte bör värdesätta här i livet. Vad gör en glad och vad gör jag själv för att förtjäna det? Behandla alltid andra som du vill bli behandlad själv, tänk inte för jävla mycket det tjänar inget till. Du har inte det värst här i världen, finns faktiskt dom som dör i skrivande stund. Jag vet inte vilka hinder som kanske kommer men jag vet att jag kommer ta mig förbi dem. Så länge jag vet det, känns det inte som det finns några hinder. Jag bad själv om hjälp för ett tag sen. Personen som jag trodde var min bästa vän slog bort dem, varför vet jag idag och det är något du också måste komma på själv. Osäkerhet är svaret du letar efter. Jag är mycket starkare än du tror, men ibland behöver även jag lite varma ord för att få upp lågan igen. Det behövs inte mycket för att hålla mig igång, men nu är lågan inte särskilt lång. Förr eller senare kommer allting vända och jag är inte ledsen, bara lite nere. Men jag vet jag lever och det känns helt ok. Me time är grymt underskattat numera och jag njuter av varje ledig sekund. Att bara vara med sig själv och njuta av det, för ingen annan mer än jag kan göra mig själv glad. Är jag inte glad med mig själv, kan jag inte vara det med eller för någon annan heller.
Så vad kom jag fram till denna helgen?
Ge aldrig upp! Gör du det har du redan förlorat. Inte bara det du har utan även dig själv. Vissa saker får man en chans men vissa två. När det gäller människor, utgå alltid från den första. Livet är inte alltid en dans på rosor, men det finns alltid någon som har det värre än du själv. Du är ingen elak person, även du gillar att såra mig. Du är bara lite vilse. Var nöjd med det du har, det kan försvinna imorgon. Lös problemen du har idag, idag. Förlita dig så lite du kan på framtiden. Din inställning är smittsam. Lev livet som du vill leva det och inte som alla andra förväntar sig att du vill leva det. John Legend är i närheten av orgasm. Kom på en hel del annat, men det nämns inte här :)
Name: Andreas Home: Skåne, Sweden About Me: Andreas Zetterqvist, 26 years old, hetrosexual. Three passions are present in my life: music, writing and my gf. Music represents the essence of my being, writing represent the expression of my soul, my gf keeps me sane. Laughter keeps my heart light and intact. Thinking keeps my juices flowing. Friends mean the world to me. But trust is something I give to selected few. No one has 100% of my trust. Very few have something close to it. I don't look like a supermodel.
And I'm fine with that now at this time of my life because
in my own way, I have a beauty that surpasses all these so-called beautiful people. And I'm not being cocky, just showing some much needed confidence. I have a major in network technology, but confined my future with sales. I'm a poet for a few years. I like to think I'm a lot of different things. But for sure I'm a good boy with class, who's a sweetheart and down to earth. But God bless you if you mess with me because I'm a force
to be reckoned with. I think birthdays and holidays are special and I think writing is the best way of therapy. I'm honest because I've spent too many years hiding. So if you want to get to know me better, just ask. Or read on. Visitors: See my complete profile
There are many races in life but in the end the only race is with yourself. Everyone's choice begins with a dream, because with dreams everything is possible.
