The Words That Makes You...And Breaks You: Poetry And Thoughts Bind Together
The optimist insists that we live in the best of worlds, the pessimist fears that he is right.
Monday, October 30, 2006
This road cross
I’m on this road cross. The one to the right, where a scared man runs. The one to the left, where my heart and love goes. The one straight ahead, witch is a safe road. The one behind me, one fucked up road. For the first time in a real long time I don’t know where to go. For the moment, that road dead ahead seems like a nice choice. Then again I know that’s not the road I want to be heading. If I take the left one, is it the right lane? I’m scared, afraid and uncertain of what I want. This is not me! I’m finally one step closer to what I wanted for all this time when we where apart. You next to me again. Every inch of my entire body and soul tells me I’m heading in the right direction. So why the doubts. Why now? Worst part is I’m not doubting us. But you still are. I think that’s where my doubts comes from. Giving in to something again, and Il be stuck on repeat on the road behind me. Can we put the car in reverse for just abit? So I can go back to that road cross, sit down for just a little while and think. To think about which road is the right one for me. Trust me. I know I’ll be heading down the left one again. But I just have to sit down and realize it. Right now I’m so afraid and scared of being so hurt again. Can you please take my hand and lead me back to the car. Telling me everything is going to be all right this time. I don’t need a promise, just some hope that we will try real hard this time.
Kom på radion idag och jag kan inte sluta tänka på dig.
Yes, du är det bästa jag har. Även det gör ont ibland så är du faktist det.
Ronan Keating - Iris
And I give up forever to touch you 'Cause I know that you feel me somehow You're the closest to heaven that I'll ever be And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment And all I can breathe is your life 'Cause sooner or later it's over I just don't wanna miss you tonight
And I don't want the world to see me 'Cause I don't think that they'd understand When everything's made to be broken I just want you to know who I am
And you can't fight the tears that ain't coming Or the moment of truth in your lies When everything seems like the movies Yeah, you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me 'Cause I don't think that they'd understand When everything's made to be broken Alle I just want you to know who I am
And I don't want the world to see me 'Cause I don't think that they'd understand When everything's made to be broken I just want you to know who I am
And I don't want the world to see me 'Cause I don't think that they'd understand When everything's made to be broken I just want you to know who I am
I just want you to know who I am I just want you to know who I am I just want you to know who I am I just want you to know who I am
Sjukt att se dig online men inte prata. Det är ju det jag vill göra, men jag får väll behärska mig. För det var nog så vi sa. *Djup suck* Det är fan inte lätt när det är svårt.
Idag är jag inte glad. Jag vill ju vara det, kom igen nu hjärnan. Bli glad :oP
Detta sliter så himla mycket på mig. Fan alltså. Känns nästan som såret börjar bli för stort för att reparera nu. Jag vill så gärna men jag vet inte om jag orkar mer. Jag vet att du fick mer hopp förra gången, men mitt börjar tunnas ut för detta är nästan för jobbigt. Hoppet finns där, men jag vet inte hur länge. Veckor, månader. Jag vet inte :(. Jag tvivlar inte på oss, men jag tvivlar på om jag någonsin kommer våga lita på dig igen. Jag vet att jag vill inget hellre, men fyf-n att igenomlida något som detta igen. Svaret på den frågan kommer vi inte ha föränn vi är där. Man klarar av mer än man tror. Undra just när man slutar tro. Frågorna är så många men svaren så få. Jag vill inget annat än vara med dig. Fixa detta. Imorgon kommer en ny dag, det kanske känns bättre då. Jag hoppas det. För idag är riktigt tung och slitsam. Jag vet jag kommer fixa det, men till vilket pris? Just nu är det väldigt högt *morr*. E jag beroende? Känns som jag måste ha dig lika mycket som sömnen på kvällen:) Det är bra att vara beroende, men lite självständig måste jag nog oxå vara. Men till slut spelar det ju ingen roll hur många vänner man har runt sig. INGET suger mer änn att vara ensam. Det är ju ändå du som gör mig glad i slutändan. Förhoppningsvis. Hade varit gött o bara krypa ner under täcket med dig och spoona och somna inn. Bara känna sig hel för en natt.
GOOD NEWS! :D Min brors bästa kompis och hans blivande fru har fött en liten unge som snart är 14h gammal :D Fabians vad coolt.. Man blir lide glad. HAN ÄR SÅ HIMLA SÖT!!. Man vill ta upp honnom och försäkra sig om att det är en riktigt person. Så gullig e han :D
You are like the diamond You glimmer and glow And shine so brightly Some, like me, draw close To feel your warmth, your heat Only to find none
You are like the diamond You are bright and strong But you have no warmth, or love It's a terrible game To play with people's hearts Like mine
You are like the diamond You will last longer than most But you will have no love No warmth to back up that bright light So what kind of life will it be? Besides long?
Will you regret it someday? Regret being so much like the diamond Regret being so cold And look for me A find me gone? Can I ever leave?
No, I can never leave you I am drawn to this cold light This false sense of warmth you give I keep wishing and hoping That someday, you will give warmth But, this will never be
My love for you is so strong. My nights are long Since you have been gone. I miss our love we share. My heart's not the same since you are not here.
I lay awake at night thinking of all the love we shared. I miss you oh so very much. I pray that you will come back I miss you. As the days go by Without you here I realize Just what you mean to me And how much I love you.
You are my life, my world, my everything. I miss you
There comes a time in every mans life where he should realise that he’s wrong and just walk away. The thing is, once I put mind and heart to accomplish something or given someone else a promise. Its so hard for me to let go. I can’t even remember the last time I told someone that I would do it and didn’t. If you put your heart into something, to make the things around it to glow and shine. Then it's possible to do so, you just have to work on it. Fight for it.. This is how I work. Sure I sometimes have my doubts or wonder where I’m heading. Most of the time I pull myself together even its hard and for fill those promises and dreams. The reason for this is it makes me happy in the end. That’s who I am, not you. But this time, I feel hopeless and powerless. How hard I even try or whatever I do I can’t affect you. This is your time. I can't tell you what to think or feel. You give me so little hope, you don't want to give me false expectations. Let me down once again. You are more worried about me getting hurt again. Damn girl, value me for what I give you. It has taken me seven years to find you. I don’t deserve this nor do you. We are in this together. We can fix it. The pain you are causing us is almost to heavy to carry. I think any normal man or girl would have left by now, I’m quite sure you would have done the same if you where me. Sorry to say, that’s the easy way out. You would be afraid of being hurt again. Not me, I’m ready to raise again. So you see baby, I’m sticking to you. Want to know why? I’m on a steady ground. Your not there yet, but I am. That’s why I know where I’m heading and you don’t. If you just put your heart into this, then a new world will open up. A world you didn’t think existed between us or for yourself. Call me confident or whatever you feel like. Worst part about love is you don't realise what you want until its gone. You know its there, but you don’t understand how much you want it. That’s one road I know I don’t want to take. I'v already waked on it once and I wont do it again. Well.. That’s not entirely true. I will walk it again. If I know you will be there in the end. All I need is hope, love and tenderness to keep going. The ONLY one I want that from is you. So baby, don’t be afraid. Il never hurt you or give you a promise I wouldn’t keep. It's too easy to go crazy, way much harder to stay well. This is the man I have become and the man I'll continue being. This is who I’m. These are the words I chose to express myself. But here we are, so far apart still so very near.
Nothing in life that you love comes easy, Hold on tight for the bumpy ride we have ahead. Everyone knows the road sometimes takes a few spins, Your head in one direction. Your heart to the other side. I'll try drive as easy as I can, to not fuck us up. The question we all ask is what signs to follow. I'll just go for the heart, As I know it holds the right directions for me. How long is this road we might ask? The answer is not that simple my friend. It's not about how far the road leads us, It's about how far we are willing to continue on it. For me the road is endless, with lots of spinning. Life is full of surprises. Some are so very sweet, Some makes your heat sink. But in the end, when you die.. That bumpy road, Was a hell of a trip you don't want to miss out on.
When we met She smelled like honey When we kissed she tasted tears Then for 14000 seconds We made love behind old fears Take the words on your way I don't waste the things I say When in doubt, fuck the world Forget all the things you've heard Why so sad? Don't you like my way of life? I don't last forever Neither do the things we love You are wise This is now This is all the things I want Everything around us is moving Except time Now it's us against the rest Here's the new here's the real Here's the life you'd like to live Taking on the world tonight
Fyfan vad tråkigt det är att vara ledig när man inte har något att göra. Vist har jag saker jag kan göra, men jag pallar inte ta tag i något av dem. Jag vill ju vara hos dig och ge mig en axelmassage när du sitter där och skriver på din uppsats på den obekväma stolen. Pussa dig på kinden och sätta ett leende på dina läppar. Just nu... det är det ända jag vill göra.
Snow Patrol - You Could Be Happy
You could be happy and I won't know But you weren't happy the day I watched you go
And all the things that I wish I had not said Are played in loops 'till it's madness in my head
Is it too late to remind you how we were But not our last days of silence, screaming, blur
Most of what I remember makes me sure I should have stopped you from walking out the door
You could be happy, I hope you are You made me happier than I'd been by far
Somehow everything I own smells of you And for the tiniest moment it's all not true
Do the things that you always wanted to Without me there to hold you back, don't think, just do
More than anything I want to see you grow Take a glorious bite out of the whole world
I don’t want to put your back against a wall and raise you up in the sky. Making you feel weightless and cornered. I don’t want to make you feel in the way that you are jumping forward on just one leg. Not knowing where you can hold on to not fall. Its time to make a stand. But not just yet. You have already fallen so far down that you need a ladder getting back up. I want to be the one, holding that ladder for you. I can’t climb it for you. But I could make the trip a bit less scary and steady. All I need is a bit of trust, something that is so hard for you to give. But that’s why you need start climbing. Let’s do it slowly. Making sure you get up and with both your feet back on the ground. Seeing that smile of yours when your about to enter the surface again. You want to hug me because I staid there the entire trip. Not leaving you behind, I never doubted you or the things you want to do. Knowing that you have conquered a big fear you have inside. Conquering something that once made you afraid and unsure, but now made you even stronger. I know you can make this long climb yourself. I know you can make it with me, if you just put a tiny bit of faith in us. You won’t have any of these answers until you start climbing. With or without me, but together we are strong.
Vet inte vad jag ska börja. Men jag vet inte vad jag kan göra mer än att må dåligt. Jag e så satans ledsen så det finns inte med på kartan bara. Varför utsätter man varandra för sån här smärta? Det hade känts 2000ggr bättre om vi bara sets mindre, typ varannan helg eller så och fortfarande varit tillsammans. Då hade vi också fått tid för oss själva. Så hade vi löst detta på så sätt istället för det här smärtsamma viset. Jag vet att vi behöver komma ifrån varandra, men detta är ju helt galet. Mitt hjärta säger säkert till mig typ 50ggr om dagen att jag ska slänga mig över telefonen och ringa dig. Bara för att höra din röst, din röst... *mmm* Fyfan vad jag saknar dendär söta mjuka glada rösten. Men jag gör inte det för jag försöker vara stark. Jag vet också att du är stark i dig. Men är det verkligen nyttigt att må så här skit och vara såhär ledsen bara för att visa sig stark? Jag vet fan inte alltså. Kanske är detta något alla måste genomlida för att verkligen fatta vad man betyder för varandra, men det är ju också fel tycker jag. Vi vet ju det nu... Men det hade varit bättre o lida på sättet ovan än som vi gör nu när vi känner som vi känner för varandra. Jag vill ju ligga där bredvid dig och må dåligt, kanske gråta lite tillsammans med dig. Sniffa mig hög på doften av ditt hår. Hålla om din lena kropp och borra in mig i dina armar. Du kliar mig i nacken med dina mjuka naglar och jag rullar runt i din säng som en liten hundvalp som njuter för det är så himla härligt det du gör. Se på film och vara dom vi försöker bli. Bara för att kunna känna mig hel igen. Inte som nu, helt lämnad och förkrossad. Jag vet att det inte är menat så, men det är så det känns.
Jag vet inte om detta är en lösning eller inte, men det känns klart som ett bättre alternativ för min egen del. Sen om det inte blir bättre efteråt kan jag inte svara på. Men ett sätt som inte river i sönder ens insida hade känns bättre för mig. Inte i den sisten jag har satt mig i nu som gör att allt känns så jävla fucked up där man bara är och inte finns. Jag vill inte vara såhär längre. Så som du ser kan vi lösa det på två sätt, eller rättare sagt tre. Vi kanske kan mötas på mitten? Skita i vad alla andra tycker och tänker och lösa det på vårt eget sätt? Eller det kanske är det vi gör nu, vårt sätt? Eller är detta ditt sätt? Eller är det mitt sätt? Så fall vill jag ändra sättets sätt. Jag vet fan inte det ena eller det andra längre. Jag skrev en gång "forgiveness brings inner peace"(typ nång gång i slutet av september) när jag var riktigt jävla arg, ledsen, besviken, förvirrad, extremt nere och det kändes som allt hopp var försvunnet. Nu när jag har slagits med dessa känslor och fått aningen mer mod kan jag äntligen visa vad jag tänkte och kände. Nu vet jag att det är inte såhär jag hade resonerat och känt såhär om detta hade hänt idag om jag hade vetat det jag vet.
You forgive me for liking you too much, And I'll forgive you for not liking me enough.
You forgive me for missing you so, And I'll forgive you for being so cold.
You forgive me for the loud racing of my heart, And I'll forgive you for not hearing it.
You forgive me for playing your games, And I'll forgive you for toying with my emotions.
You forgive me for finding you so attractive, And I'll forgive you for not noticing.
You forgive me for raising you up so high, And I'll forgive you for bringing me down so low.
You forgive me for wanting to be with you, And I'll forgive you for avoiding me.
You forgive me for being so pathetic, And I'll forgive you for taking advantage of it.
You forgive me for not being able to let go, And I'll forgive you for never having latched on.
You forgive me for having hopes and dreams, And I'll forgive you for crushing them.
Forgiveness brings inner peace.
Det är ganska hårda ord, men det var så jag kände.
.. vad ska jag göra av all tid jag har över? Känns så jobbigt utan dig här vid min sida, ingen o prata med. Inget hår och snuffa på. Ingen och pussa på. Ingen jag kan överraska. Ingen jag vill göra glad. Varför är de så jobbigt när jag vet att detta är vad du behöver? Enorm saknad... Jag kommer inte ge upp på oss. Definitivt inte änn ivf. Du är det bästa jag vet.
"Hon kände sig osäker på förhållandet, men ändå inte. Ena stunden ville hon inget hellre än att krypa ihop i hans famn och planera inför framtiden. Nästa stund kom känslan av att vara instängd. Hon längtade tillbaka till sin egen lägenhet, till sina kompisar, till känslan av att inte behöva passa tider, ta hänsyn och stå till svars hela tiden. Dessa motstridiga känslor rev och slet i hennes inre. Hon kände också skuldkänslor över att tänka så om deras kärlek. För kärleken till honom var fortfarande stark. Ännu hade hon inte vågat berätta vad on kände av rädslan för att såra honom eller att få honom att tro at hon ville skiljas. Han kände sig orolig och osäker på henne. Varför var hon oåtkomlig ena stunden, men närvarande och kärleksfull i nästa stund? Varför lämnade hon honom ensam och försvann i vimlet när de var ute på fester? Ville hon inte stå för de var ett par? Skämdes hon för honom? Han kände att ha inte vågade fråga och var rädd för svaret.
I ett förhållande där man varit tillsammans i några år, har man hunnit bygga ihop en gemenskap. Nu startar en process där man börja ta sig ur gemenskapen och stanserar sig från den andre. Lojaliteten med parrelationen minskar och nu blir det viktigt att även sätta sina egna behov och sitt eget liv i centrum. En vanlig fråga som många ställer sig är: Vart tog jag vägen? Det kan också uppstå frågor som: Vill jag verkligen leva i det här förhållandet som det har utvecklats? Det här är frustande eftersom det uppstår motstridiga känslor som man måste brottas med. Parallellt med att jag börjar prioritera mig själv och ifrågasätter om förhållandet är det bästa sättet att leva, så finns det perioder av både närhet och harmoni i min relation. Trots detta kan det uppstå tveksamhet inför det gemensamma projektet. Det kanske inte alltid handlar så mycket om kritik av förhållandet i sig, utan istället om ett starkt behov av att återupprätta sig själv och att frigöra sig. För många är det ett hotfullt att den andre söker sig bort och ut. Det kan också vara lika hotfullt för den som vill bort. Man lämnar delvis varandra. Den här processen, att återupprätta sig sälv, kan börja väldigt tidigt under relationsprocessen, till och med innan man flyttar ihop. Man ser par där en i förhållandet aldrig riktigt flyttar in utan alltid har en resväska packad, beredd att ge sig av. Den här osäkerhetskänslan kan hålla på väldigt länge. Men det finn också exempel på motsatsen, där par som dröjer med den här urskilningsprocessen lånt senare börjar ställa frågan: Vart tog jag vägen? För de flesta sätter dock den här processen igång efter förälskelsens fas och upptar därefter under flera år mycket tid och kraft i relationen. Grundfrågan är: Vad vill du göra tillsammans med din partner och vad vill du göra själv? Lösningen på det här ibland mycket smärtsamma arbetet är för att förstå vad som händer och inte tränga undan känslan av det jobbiga eller hotfulla. Detta är en process som är fullt normal i relationens utveckling. När relationen är ung och man fortfarande lever i symbios så är en del av det man ser i den andre som spegelbild av ens egna behov. Man ser det man själv önskar sig i sin partner. I den här sammannsältningen blir det sällan problem om vems behov som är viktigast. Båda är upptagna av att tillfreställa varandra och att gå den andre til mötes. När man jobbat sig ur symbiosen blir det däremot mer komplicerat: Nu måste jag råga: Är detta vad jag vill med dig? Nu har vi blivigt mera avgränsade individer för varandra. Man börjar säga nej till vad den andre kräver eller har för önskemål. Sökandet efter den egna friheten leder många gånger till att den andra känner sig lämnad. Par som inte bryter loss och försöker hitta tillbaka till sig själva igen riskerar att få en instängd relation som i längden kan kännas låst och händelselös. De här paren hamnar i en sluten beroenderelation. Att bryta sig loss från varandra kan man göra samtidigt eller också hamnar man i otakt. Att komma i otakt innebär att en vill fortsätta att bygga vidare på gemenskapen medan den andre är på väg ut för att återupprätta det egna livet. Om det är stor skillnad i vad de båda partnerna befinner sig i denna fas uppstår en så kallad särskiljningskris. Tydligen visar sig detta i det sociala livet, där den som vill ut kräver mer tid för sig själv. Det kan handla om att förverkliga sig i sitt arbete, att odla egna vänskapsrelationer eller att utveckla egna fritidsintressen. Det ger inte länga lika mycket tillfreställelse att bygga en gemensam plattform. Jag vill göra något annat av mitt liv oxå!"
- Konsten att hålla ihop En handbok i kärlek av Malou von Sivers och Lennars Lindgren
Jag köpte denna boken idag och kan säga att jag känner mig grymt träffad. Vill oxå tillägga att det var ca 10år sedan jag köpte en bok senast som jag velat läsa. Jag vill ha mer! :)
Ha överseende med alla stavfel. Skrev av boken utan att titta.
Låt inte kärleken vara ett hot lär dig att kärleken ta emot för lika självklart som att ge och att låta det ske är att kunna ta emot låt aldrig kärleken vara ett hot.
Tunga tankar i en liten skalle med många ord. Men o andra sidan hade du velat vara med mig hade du inte gjort det du gjort. Synd, för jag hade gjort allt för dig. Tänk på första gången vi träffades, vad vad det som gjorde att vi blev kära och tillsammans? Vi har så mycket historia tillsammans att jag vill fortsätta skriva det med dig. Varför pratade du inte med mig tidigare om problemen? Vi hade kunat lösa så mycket mer änn vad du tror. Hoppas du kommer under fund med det oxå.
Vilken sjuk dag. Tolv timmars arbetsdag och fyra av dem i en bil. Inget man skojar om direkt. Samma visa imorgon :) Tur nog hade jag jättetrevliga arbetskollegor och dagen bara swichade förbi en. Efter halva dagen bjöd chefen på lunch för jag skött mig exemplariskt(ego booost:). Under bilfärden lyssnade jag på Matchbox Twenty - More Than You Think You Are, typ 4ggr :) Den skivan måste vara en av de bästa någonsin. Orkar inte tänka mer nu. Zzzzzzz...
Detta var vad jag tänkte och kände dendär jobbiga onsdagen den 27 september. Mycket har hänt sen dess. Men många känslor finns kvar, både glada och vissa mindre glada. Var väldigt nere och ledsen och viste inte vad jag skulle tro o känna när mina händer strömmade över tangentbordet när detta kom fram. Håll till godo.
True love is such a wonderful thing, The whole world seems to shine, even on the cloudiest day. A love like this makes your heart sing, It makes you smile, it makes you glow. A love so strong lets you feel free, You feel on top of the world. No one can touch you, no one can hurt you, When you're in love with that perfect girl. The sparkle of her eyes, the warmth of her touch, Make every part of you glad to be alive. The mention of her name makes you smile, A happy thought of being together makes you glow. The people around you are envious of this love, For they too want to know. They want to experience such joy, They want to embrace such passion. They tell you it's too good to be true, They say love like this will only hurt you. You become defensive, you become bitter, What do they know? They don't understand.
Then the day comes, the sky clouds over, The birds cease to sing. A cold wind blows through you, A feeling of fear takes over your every thought. You don't know why, or where this feeling came from, All you know is it's overwhelming and frightening. Suddenly you begin to question my intentions, Does he really love you? Can this be real? Were they all right to warn you? Do you really feel what you feel? You look in my eyes and question what is there, Wondering if there's an ulterior motive hidden somewhere. You start to wonder if you deserve my love, You start to wonder if someone else could make me happier. You find yourself pulling away, Giving me space, yet wanting me to stay. You think you're doing the right thing giving yourself freedom, You walk away, thinking you're protecting yourself. You don't want me to hurt you, by turning you away, So instead you say goodbye, not realizing it's true love that YOU'VE betrayed.
It's too late. The damage is done. Once again, you find yourself all alone. You blame yourself, you blame your friends. You even blame me, cause the pain never ends. You regret what you've done, You want to turn back time. You want to hold him in your arms, And try to make that love shine. But you've hurt him too much, This pain he can't forgive. I've given you everything, But trust you could not give. I've done nothing wrong, Only loved you completely. But your fear of rejection, Has left you lonely. There was no reason for this to happen, The love was true. So here you sit, Not knowing what to do.
Do you call him? Do you beg? Do you apologize for the mistakes that you've made? Do you tell him you're sorry, You'll never do it again? Do you ask for my forgiveness, Only to be hurt again? Do you deserve my mercy, After the damage you have done? Do you run to me crying, Would this do any good? Have your mistakes ruined everything, Is there a way to repair? Is it too late my darling? Do you still care? Is it too late my darling? Is some love still there? Is it too late my darling? Have you hurt him too much? Is it too late my darling? Will you ever feel his touch again?
JAG ÄR SÅ SATANS ARG! Vill klättra upp på ett berg o skrika för allt jag har tills min röst försvinner.
Igår var en trevlig kväll. Började med lite käk o vin och glodde på fotbolls kvalet mellan Sverige och Spanien. VILKEN match alltså, tror aldrig jag har sett Sverige spela med sån vilja. Efter ytterligare ett par glas vin och lite drinkar stack vi till Lundia(ganska lite folk var där). Men det var skoj ändå, bäst av allt var att en White Russian sexa bara kostade 98kr. Kändes som en vinnare varje gång :D Imorse var lite tyngre dock... När vi käkade frukost kollade vi på Robbie Williams What We Did Last Summer, fyfan vad bra han är. Tänkte på när jag var i Göteborg och såg honom, fan vilket bra minne alltså.
Imorgon ska jag ha min första arbetsdag i Karlshamn. Ser jag fram emot, jobbigt att gå upp åtta bara :(
Vilken bra dag! :) Började jobba tio idag tills sex. Under arbetstid har jag hunnit med o klippa mig och fixa fram lite extra jobb i Karlshamn. På jobbet sålde jag tokmycket idag :D Känns så jädrans gött och kväll har inte änns börjat. Det ända som känns lite jobbigt är att det tar 1.5h att köra till jobbet på måndag men om det är skoj kommer det nog vara värt det. Ikväll ska jag ut o dricka lite öl men en massa par. Bortsätt från att jag är den ända singlen känns det helt ok. *skrattar* Varför gjorde vi aldrig något sånt här när vi var tillsammans? :| För övrigt har det kommit ett nytt Greys Anatomy och ett nytt One Tree Hill, så blir det en kortvarig kväll har jag backup :) Hur som helst ser det ut att bli en lyckad dag och jag hoppas att du har riktigt skoj i Göteborg.
Grey's Anatomy kommer aldrig bli sig likt utan dig vid min sida. För varje dag som går är en ny dag att orka ta sig vidare. Jag vill inte... Men jag måste. Känner mig helt jävla kluven o fucked up. Ensamheten och att du inte är nära är så sanlöst jobbig, jag gör en massa annat för att inte tänka på dig men inget fungerar. Tänker på dig som f-a-n. Du är helt underbar, glöm aldrig det.
Dagens läxa... aldrig stavas aldrig med två l :) Tack mogge
Var på en arbetsintervju idag på BRC som säljare, känndes helt ok faktist. Hatar dom veckorna det tar innan man får svar :( Annars har dagen varit bra. Jobb imorgon o på Fredag. Känns ändå som man fått rätt sida på livet lite igen. Snackade med exet i Söndags, kändes riktigt skönt så man inte har något osagt. Precis pakat upp väskan med alla grejjer jag haft där hemma oxå, kändes lite tungt. Ingen som vill köpa en Xbox med 4 handkontroller och en fjärkontroll? :) Ikväll blir nog lite Nip Tuck/One Tree Hil/Grey's Anatomy har en hel det att se ikapp :)
Ännu en dikt från dikt dagen :) Enjoy...
Inside my sleeve, I pull out my heart, handing it to you, "careful it's fragile, and easily falls apart."
Extending your arms, you take the heart in your tender warm hands. It falls into a million shattered pieces - on the floor it lands.
You begin to bend down to pick it up, sorrow and sadness in your eyes.
Apologies are not enough.
Looking at you with tears in my eyes, I ask you not to pick up the pieces of a heart that has fallen apart.
I am the one who needs to pick up the pieces of my shattered heart - one by one, piece by piece.
I need to put it together again, some how. some way.
Each piece of my heart has a memory so true. Each piece of my heart has part of you.
You are the one who is leaving to start a new lease on life. I'll just be here on my knees picking up the pieces of a heart that feels like it's being pierced with a knife.
All my tears won't keep you near All my tears won't mend what's not here.
Again I look at you with a whisper in my voice, The only way my heart will mend and finally be complete, is if you and I can come together without being discreet. You see, what we have here and today, helps me face the world, with a love for you that gives a glow - but now, my darling, you made a choice.
My heart is on this floor, shattered and broke. With each piece I pick up - I need to learn to let go.
One Tree Hill fick en att känna massa jobbiga saker :( *snyft*
Once was here now is gone I will always forever love the laughs the tears the smiles without her my life has no direction no ups nor downs no smiles or frowns I miss her I cry I see her I lie what ever went wrong I can mend I will always forever love my very best friend
Grupp: Matchbox Twenty Album: More Than You Think You Are Låt: 03 - Bright Lights.mp3 för övrigt borde du slyssna igenom hela albumet. Så sanlöst jävla underbart bra :)
Name: Andreas Home: Skåne, Sweden About Me: Andreas Zetterqvist, 26 years old, hetrosexual. Three passions are present in my life: music, writing and my gf. Music represents the essence of my being, writing represent the expression of my soul, my gf keeps me sane. Laughter keeps my heart light and intact. Thinking keeps my juices flowing. Friends mean the world to me. But trust is something I give to selected few. No one has 100% of my trust. Very few have something close to it. I don't look like a supermodel.
And I'm fine with that now at this time of my life because
in my own way, I have a beauty that surpasses all these so-called beautiful people. And I'm not being cocky, just showing some much needed confidence. I have a major in network technology, but confined my future with sales. I'm a poet for a few years. I like to think I'm a lot of different things. But for sure I'm a good boy with class, who's a sweetheart and down to earth. But God bless you if you mess with me because I'm a force
to be reckoned with. I think birthdays and holidays are special and I think writing is the best way of therapy. I'm honest because I've spent too many years hiding. So if you want to get to know me better, just ask. Or read on. Visitors: See my complete profile
There are many races in life but in the end the only race is with yourself. Everyone's choice begins with a dream, because with dreams everything is possible.
